Erik Ljungstrands föredrag lördag den 1 mars 2025 i Östersund kring möjligheterna att hitta nya växter för Sverige, men även nya för Jämtland.

Redan som 11-åring 1976 fick Erik idén att upprätta en lista över tänkbara växter som skulle kunna hittas i Sverige. Som utgångspunkt hade han Erik Hulténs ”Atlas över växternas utbredning i Norden” vilken omfattade kärlväxter inklusive ormbunkar. Hans idé var att listans ovanliga växter kunde gömma sig där botanisterna ännu inte satt sin fot, liksom att de arter som fanns i grannländerna strax utanför Sveriges gränser, även skulle kunna hittas i Sverige. Även växter som ansetts försvunna från Sverige sedan lång tid, skulle också kunna återfinnas.

Med denna utgångspunkt har Erik under åren byggt på listan till att omfatta även sträfseväxter, vardagligen kallade kransalger, utan att egentligen vara alger. Det är nu en lista på 202 arter som Erik ihärdigt försökt återfinna i svensk natur. Till dags dato har 78 av dessa hittats av i hög grad Erik själv eller andra som Erik försökt entusiasmera att leta växterna på botanisternas respektive hemmaplan.

Till föredraget hade Erik även gjort en lista för Jämtland på 66 arter som man skulle kunna hitta i vårt landskap, med uppmaningen att börja leta efter dem.

Ja hur kan det alls vara möjligt att hitta nya arter i Sverige och dess respektive landskap?

1. Det kan vara lätt igenkända gamla växter, men mycket sällsynta. Alltså något en botanist snubblar över genom att besöka platser ännu obesökta av botanister. Typ ryssbräken.
2. Det kan också vara svårbestämda växter, som förväxlats med någon annan vanligare art.
3. Arter svåra att upptäcka att de alls finns. Kan eftersökas med riktade insatser i för växten rätt ståndort.
4. Kan också vara spontant i sen tid invandrade växter, som förts in via vind-, fågel- eller havsvattenspridning.

Föredraget blev mycket omtyckt med bilder och berättelser kring fynden på växter som hittats i listan.

                                                                                                                                                                                  / Staffan Åström

Bodil Carlssons föredrag på JÄBS årsmöte den 25/3 2025 om kartläggning av kulturvårdsträd

Bodil, som arbetar på Länsstyrelsen, berättade om ett pågående projekt där man kartlägger träd med kulturspår. Man har på kort tid funnit över 400 sådana träd i länet. De flesta är gamla sälgar som varit hamlade för lövtäkt. Det har också varit träd med ristningar, spår efter samisk barktäkt på tall m.m.

Lövtäkt gjordes förr som tillägg till vinterfoder för kreaturen. Här i norr var det då främst sälgar som hamlades. Dvs toppen och de grova grenarna kapades ca 1 m från stammen. Ett antal lövbärande sk livgrenar sparades. Man fick då ett stort uppslag av späda kvistar med löv som skördades. Med visst intervall upprepades hamlingen. På det sättet fick man varje år lövkärvar som torkades och sparades till vintern.

Sälgar som regelbundet brukats på detta sätt kan bli mycket gamla, flera 100 år. Ofta finner man dem på fd fäbodvallar. Dessa träd är exempel på sk biologiska kulturarv. De är minnen från en tid då man brukade naturen på ett annat sätt än idag. Gamla hamlade sälgar kan också vara artrika på lavar och ibland ihåliga med sk mulm där vissa ovanliga insekter kan trivas. De träd med kulturspår som man funnit registreras och ska få ett formellt skydd. Även spår av sk stubbskottbruk har man sett i projektet. Vanligen var det då unga björkar som kapades 1/2-1 m från basen, vilket gav ett slyuppslag som skördades.

Det framhölls också att lövtäkt vanligen inte gjordes som nödfoder utan man ansåg att djuren mådde bra på att också få löv och lite bark i sin kost.

Vi var 21 st som lyssnade på detta intressanta föredrag. Länsstyrelsen tar gärna emot tips om man tror sig ha funnit träd med kulturspår. Kan skickas till bodil.carlsson@lansstyrelsen.se med foto och platsangivelse.                                            /Göran Dahl. Foto: Jana Novak

                                          Rapporter från aktiviteter under 2024

De Vilda Blommornas Dag söndag den 16 juni 2024

Vi träffades vid nya Woolpower för att bege oss till Verksmon/Spikbodarnas friluftsområde för en botanisk vandring. Vi var ca 27 personer med guiderna Bengt Ålkils och Fredrik Jonsson som trotsade regnet och samlades för att vandra genom en fin naturskog till Ol-Jonsbodarna och till det område som är föreslagits att omvandlas från natur- och friluftsområde till industrimark. I skogen nära Verksmon hittade vi garnlav, den lilla orkidén spindelblomster och mycket, mycket mer. Väl framme på den gamla fäboden såg vi ytterligare en liten oansenlig orkidé – korallrot i mängder. Bengt visade oss också några blommande exemplar av jämtlandsmaskros. Vi pratade också om ormrot och violett guldvinge - en starkt hotad fjäril som behöver ormrot för att lägga sina ägg på och som observerades just på Ol-Jonsbodarna. Vidare klev vi in i det område som hotas att omvandlas till industrimark. I dikena vid vägen där såg vi bl. a. orkidéer som tvåblad, fläcknycklar och grönkulla i mängder samt den nära hotade slåtterfiblan. I skogen visade Bengt oss arter som är typiska för kalkbarrskog, till exempel blåsippa och nordisk stormhatt. Vi lyckades även se en blommande vårärt. Tack Bengt och Fredrik för en fantastisk guidning. Tack även till gruppen Rädda Spikbodarna! som var med för att informera om vad som planeras i området. Och vi tackar även Jämtlands Tidning och Länstidningens journalister som tålmodigt följde med i gårdagens blöta väder. Trots att vädret kunde varit bättre så var gårdagens vandring mycket lyckad och lärorik.

                                                                                                                                             /Jana Novak

Utflykt 30 juni 2024 till Övre och Nedre Blekan i Aspåsnäset

Utflykten till Övre och Nedre Blekan lockade 17 personer, som traskade längs kalktuffbäcken fram till de båda öppna blekena. Så nu har ytterligare ett antal svenskar sett den sällsynta mossan tegelbryum, som ju bara kan ses i Sverige i Jämtlands kalkbleken än så länge. Men en hel del annat hittades förstås också: Tagelstarr, huvudstarr, hårstarr, smalviva, knutnarv, flugblomster, trådfräken, brudsporre, blodnycklar, sumpnycklar, tvåblad, korallrot m m. Vi hade också besök från Stockholm av Henrik Weibull, den som sett flest mossarter i Sverige. Så vi hittade alltså också gyllenmossa, purpurvitmossa, svartknoppmossa, piprensarmossa (Jämtlands landskapsmossa) och olika scorpionmossor. Turen avslutades med en regnskur trots SMHI:s löfte om uppehåll.

                                                /Staffan Åström. Foto: Göran Dahl